På båten hem ifrån Nynäs så kom en sida fram ifrån Shiro som jag aldrig sätt sörut, som skrämde mig, gjorde att jag fick klumpar i magen. När vi kommit på båten satt jag mig på en plats som hade tomma platser bakom och framför. Dock satt de hundar ungefär 2 meter bort. De hundarna var jätte lugna och låg och sov, brydde sig inte ett dugg om Shiro.
Det första Shiro gör när jag lagt ut hans filt på marken, och sedan placerat honom på den, är att han trycker sig emot väggen för att komma så långt bort från hundarna så möjligt.
HMM. konstigt tycker jag. Han brukar alltid vara jätte nyfiken på hundar och vilja hälsa och vifta på svansen.
Nu var hans svans tryckt i mellan hansben och han stirrade på hundarna, och när jag försökte vända hans blick så vägrade han. Sedan började han att morra, riktigt mörkt och läskigt.. Jag satt han då i knät och började prata med honom, gav han lite godis. Endå morrade han. Så jag gick ut på däck och tänkte såhär: När vi kommer in så gör vi om och gör rätt. får en ny början och ser om det blev bättre. Men icke då. Jag gav honom mat och sedan sate jag honom i knät igen, han tryckte sig emot mig, dock slutade han att morra då hundarna fortfarande låg å sov och hade gjort de ett tag. 

Shiro vägrade att gå ur mitt knä, jag försökte att lägga honom på marken på hans filt men då drog han genast in svansen mellan benen och stirrade under sätena för att se hundarna samtidigt som han tryckte sig mot väggen. Så matte fick ha honom i knät, i tre timmar konstant. Jag har aldrig känt mig så behövd som då.. Han VILLE verkligen sitta där och sova i mitt knä med huvudet liggande på min arm. Han låg och sov halvt hela resan men huvudet stödande på mig sedan. Jag blev Shiros Trygghets Zon, jag kände att han ville att jag skulle skydda honom. Och det gjorde jag. Jag var hans lilla skydd, räddade honom för det som han uppfattade som farligt..

Jag har ALDRIG sätt honom såhär rädd, osäker och framförallt rädd för hundar.
Mamma sa också imorse nr hon gick ut honom att han sätt en hund från låångt avstånd och blivit riktigt rädd och osäker också. Jag har ingen aning om vad de beror på men han har blivit en annan hund.. Får hoppas jag lyckas få honom tillbaka till sitt vanliga jag snart. Bara några timmar innan så älskade han hundar, har alltid dragit lite efter andra hundar och vickat på svansen. Nu blir han rädd och osäker och tar svansen mellan benen. Vi får hoppas det blir bättre snart..

Vill gärna ha tips som kan hjälpa min situation!